Fröbergs historia

Utdrag ur Boken om Lotorp, text skriven av Rolf Fröberg.

FRÖBERGSFÖRETAGEN

År 1879 står som begynnelseår för Fröbergs. Vid närmare efterforskning har det visat sig, att John Fröberg började sin verksamhet redan år 1877. Det var då han köpte sin första handtryckpress och på sin fritid började den rörelse, Fröbergs, som redan vid sekelskiftet gjorde honom till en av Sveriges mest kända och framgångsrika affärsmän.

John Fröberg föddes den 30 augusti 1859 i Svanesund på Orust i Bohuslän. Hans far, Anders Olof Fröberg, var där en välkänd och betrodd man, som drev gästgiveri, skeppsrederi och handelsrörelse. Anders Fröberg var också en tid kommunalnämndsordförande. Hans rörelse gick bra tills dess han tillsammans med några göteborgare och skottar började spekulera i sillolja. Det slutade med en katastrof. År 1864 gick han i konkurs och förlorade allt han ägde. Han flyttade till Ljungskile, där han fick plats som postförvaltare. Med åtta barn i familjen blev det mycket knapert och barnen fick tidigt bidra till försörjningen. Sonen John började redan som 10-åring arbeta som bodbiträde hos en morbror, som var handlare i Ljungskile. Av åldersskäl skulle morbrodern snart avveckla sin handelsbod, men skaffade innan dess John plats hos handlanden Hagelstein i Finspång. Detta hände 1873. På så sätt kom John till Finspång. Han visade sig vara både duktig och företagsam. Redan efter ett par år fick han förtroendet att ta hand om filialen i Lotorp, som vid denna tidpunkt gick dåligt. Med okuvlig energi drev han upp rörelsen och förmodligen var det denna framgång, som gav honom impulsen att försöka starta Fröbergs.

Visitkort hade nu börjat komma på modet och unge John började att med en enkel stämpel tillverka de populära korten. Först åt sig själv, sedan även till goda vänner och bekanta. Efterfrågan på visitkort var stor. För 25 kronor köpte han en enkel tryckpress och lika mycket betalade han för stilar och andra tillbehör. På kvällar och nätter tryckte han visitkort till personer i hela den omkringliggande trakten. Lönsamheten visade sig vara så pass god att John slutade sin anställning i handelsboden år 1879 och etablerade Fröbergs. När han sade upp sig erbjöd sig Hagelstein att bli hans kompanjon, men John avböjde.

Starten blev mycket blygsam. En liten kammare, som en arbetarfamilj kunde avvara, blev den första affärslokalen och tillika arbetsplats, lager och ”kontor” för Fröbergs. Beställningarna ökade nu så pass, att ett par biträden anställdes. Snart var den lilla ”fabriken” alldeles för trång och John fick leta efter nya lokaler för Fröbergs. Han lyckades få hyra en liten stuga, känd i trakten under namnet Karskstugan, uppkallad efter en gammal knekt vid namn Karsk, som där haft sitt boställe. Stugan innehöll 2 rum, vilket gjorde att arbetsförhållandena blev något så när drägliga. Fröbergs utvecklades nu så hastigt, att omsättningen fördubblades varje månad. Nya maskiner köptes in och fler anställdes i Fröbergs. Betecknande för den snabba utvecklingen var att under 3 års tid tvingades Fröbergs byta till nya större arbetslokaler varje år. 

En svårighet för Fröbergs var att det inte fanns en ordnad lantpostföring till Lotorp. Närmaste postkontor och järnvägsstation fanns i Finspång, 7 km från Fröbergs. John fick därför själv ordna med transporterna, första tiden med s k gångpostiljoner, som gick hela vägen till Finspång och åter till Fröbergs. Senare då post- och paketmängden ökat väsentligt, avgick dagligen flera hästskjutsar. På grund av detta kom Finspång och inte Lotorp att förknippas med Fröbergs. 

Alldeles av sig själv kom emellertid inte Fröbergs framgång. En stor del måste tillskrivas Johns säljarförmåga och framför allt hans framsynta blick för reklam. Få av hans samtida insåg annonseringens och reklamens betydelse. Fröbergs blev tidigt en av landets största och flitigaste annonsörer. 

År 1883 var arbetsstyrkan på Fröbergs uppe i 15 heltidsanställda. Under jularna arbetade så många som fick plats i lokalerna. Det förekom att mat bars till arbetsplatsen och att viss personal sov över under de få timmar på dygnet verksamheten låg nere. Detta år expedierades enligt Finspongs post- och järnvägsjournaler 21 561 order. Den snabbt växande rörelsen krävde nu åter större utrymme. I Lotorp fanns inte några ytterligare lokaler att hyra eller köpa. John förvärvade då en centralt belägen tomt i Lotorp för 2 000 kronor. På den lät han efter eget huvud uppföra en för den tiden modern och ändamålsenlig affärsbyggnad för Fröbergs. 

På våren 1884 gjorde John en resa till Tyskland för att personligen studera en ny tillverkning, nämligen framställningen av stämplar. På kort tid lärde han sig tekniken och startade vid hemkomsten en av de första stämpelfabrikerna i Norden. 

Under sin tid i Tyskland fick John många nya affärskontakter. Det medförde att Fröbergs kunde utöka sitt sortiment med produkter som man inte själv tillverkade. Därmed var Nordens första postorderaffär född. Fröbergs utvecklades nu med lavinartad fart. Förutom från Tyskland importerade Fröbergs varor från England och Frankrike. Dessutom sålde Fröbergs givetvis även varor från svenska leverantörer. 

John startade nu i snabb följd en rad nya tillverkningar. Visitkortstryckeriet hade utvecklats till ett allroundtryckeri, där olika slag av trycksaker framställdes. Framför allt priskuranter (illustrerade prislistor) på alla de produkter som Fröbergs tillverkade eller köpte in för postorderförsäljning. Dessutom startades ett filialtryckeri med bokbinderi i Norrköping där bl a Fröbergs kataloger till en början trycktes. 

I Lotorp startades så gott som varje år någon ny tillverkning, bl a en kartongfabrik. I första hand givetvis för Fröbergs egna behov, men även för försäljning till utomstående. Sedan kom i rask följd gravyranstalt, kemigrafisk anstalt, präglingsverkstad, förgyllningsverkstad, fiskredskapsfabrik och kemisk-teknisk fabrik. Dessutom köpte Fröbergs en snickeri- och vagnfabrik. Alla dessa verksamheter krävde utökade lokaler och den stora affärsbyggnaden byggdes till två gånger. Separata byggnader uppfördes också för de olika tillverkningarna. 1903 byggde Fröbergs en modern kraftstation för ljus och drivkraft. För att få snabb kontakt med leverantörer och kunder drogs egen telefonledning till Norrköping med 24 linjer, och samtidigt inrättades ett telefonbord med 32 linjer för lokala samtal till Fröbergs samtliga avdelningar. För de anställda byggde Fröbergs många personalbostäder och för de ogifta ett hotell som arrenderades ut med följande förbehåll: Skyldighet att i första hand tillhandahålla god och närande mat till de anställda och till stipulerat pris. 

Att John lyckades så bra berodde dels på Fröbergs effektiva reklaminsatser, men framför allt på det agentnät han byggde upp. Många kända svenska män var Fröbergs agenter, t ex Algot Johansson i Borås, Oskar Ahrén i Stockholm, Erik Philipson (grundaren till Philipsons Bil AB) samt Johan Petter Andersson och Marits Erik Andersson. De två sistnämnda var under några år anställda på Fröbergs. Då John vid denna tidpunkt hade många anställda med namnet Andersson, bad han dem byta namn. Det gjorde de också till Åhlén respektive Holm. 

Som ett mått på Fröbergs storlek i början av 1900-talet kan anges, att det i genomsnitt kom in 1 000 brev varje dag, varav de flesta var order. Månaderna före jul expedierade Fröbergs dagligen i genomsnitt ca 80 000 visit-, konfirmations-, gratulations- och vykort och dessutom ca 50 000 jul- och nyårskort. John började nu också att ägna sig åt egendoms- och skogsaffärer. Han startade sågverk och anlade en bobinfabrik i Brenäs. År 1905 var hans markinnehav 3 300 hektar i huvudsak beläget runt Lotorp. 

Som arbetsgivare var John Fröberg en föregångsman. Han strävade alltid efter rationella metoder, som kunde underlätta arbetet och öka trivseln på Fröbergs. Ännu mer betydde hans goda handlag med personalen. Hans engagemang i personalen och hans förmåga att också ge beröm uppskattades mycket av de anställda. Inom Fröbergs rådde en sammanhållning, som på den tiden var ovanlig. 

Fram till sin död 1908 ledde John Fröberg personligen Fröbergs. Efter honom övertogs chefsskapet av hans äldste son John Fröberg Junior, som då endast var 22 år gammal. Han hade en för den tiden bra utbildning, bl a ett par års utlandspraktik. Affärerna var vid John Seniors död mycket trassliga. För stort kapital hade satsats i mark, skog och sågverk. John Junior tvingades att göra en rekonstruktion av Fröbergs. Större delen av markinnehavet såldes, filialtryckeriet i Norrköping avvecklades och företaget rationaliserades. Efter denna process började lönsamheten åter komma tillbaka. Efter första världskrigets utbrott noterade Fröbergs nya omsättningsrekord. Allt gick att sälja och enda bekymret var att skaffa hem varor.

År 1919 lät John Junior i närheten av övriga lokaler uppföra en tegelbyggnad om ca 900 m2. Den nya fastigheten var avsedd för en modern rotationstryckpress med kringutrustning. Året därpå var pressen på plats och där trycktes Fröbergs alla kataloger och övriga reklamalster. Samma år förvärvade John Junior två centralt belägna tomter i Finspång, på vilka han byggde en affärsfastighet med en butik i markplanet. Där kunde allmänheten direkt över disk köpa postordervarorna. Liknande butiker öppnade Fröbergs också i Gällivare och Katrineholm. Idémässigt var dessa butiker föregångare till Åhlén & Holms Tempoaffärer. 

När freden kom började priserna så småningom falla. I slutet av 1920 kom det stora prisraset. Kunderna kunde många gånger köpa varorna billigare i närmaste affär än till de priser som stod i Fröbergs katalog. Omsättningen sjönk med i genomsnitt 70%. Lagret bestod ju till största delen av kristidsvaror. År 1926 blev krisen akut och John Junior tvingades än en gång att rekonstruera Fröbergs. Samma år såldes postorderverksamheten till Åhlén & Holm och året därefter huvuddelen av lokalerna till Gustaf E Nilsson, som där startade en skjort- och barnklädersfabrik. Fastigheten i Finspång såldes och butikerna lades ner. Kvar blev endast tryckeriet och stämpelfabriken, som flyttades till rotationstryckpressbyggnaden.

Företaget ombildades till aktiebolag och nya tillverkningar planerades. Först i raden kom ett patenterat skyltställ för karameller och konfektyrer avsett för butiker. Efter en trög start kom försäljningen igång och snart fanns karamellburkar i de flesta gottaffärer, konditorier, kiosker etc. Även grannländerna Danmark, Finland och Norge blev en god marknad för denna produkt. 1932 var det dags för nästa produkt som blev klisterremsor eller gummerade förseglingsremsor, vilket senare blev det officiella namnet. Denna produkt växte snabbt och blev omsättningsmässigt Fröbergs största. I och med denna tillverkning började Fröbergs inriktning att utkristalliseras. Man skulle trycka och behandla papper samt framställa tryckmedia av olika slag. Stämpeltillverkningen kompletterades med framställning av gummiklichéer, klisterremsorna med fuktapparater och plangummerat papper. År 1939 påbörjade Fröbergs en tillverkning av vaxpapper för bröd och konfektyrer. Andra världskrigets utbrott hämmade dock utvecklingen av tillverkningen, då det importberoende paraffinet var en av huvudråvarorna.

Efter en längre tids sjukdom avled John Junior 1942 och företaget övertogs då av hans bägge söner Stig och Rolf, vilka då var väl insatta i bolagets skötsel. Kriget vållade Fröbergs, liksom alla andra företag, stora svårigheter på grund av inkallelser av personal och brist på råvaror. Trots detta lyckades man framgångsrikt driva företaget vidare och utveckla nya produkter inom pappersförädlingssektorn. Nya maskiner som behövdes fanns inte att få tag i. Fröbergs tvingades därför att själva konstruera och bygga dessa. Ett annat bekymmer var trångboddheten. Det var svårt att få byggnadstillstånd, men 1946 fick Fröbergs tillstånd att bygga ut fabriken. Efter fredsslutet normaliserades affärslivet igen och gränserna öppnades för import och export. Försäljningen av vaxpapperet liksom exporten av skyltställ tog fart och nya produkter av belagda och tryckta papper utvecklades. Fröbergs var först i Norden med att tillverka bakplåtspapper, en framtidsprodukt med stor volym både på den svenska och utländska marknaden. Tillverkningen av stämplar och klichéer kompletterades med utländska agenturer inom den grafiska branschen